Tjena på er :)
Ja va i Intersport i Åbo centrum här förra veckan o kolla på skor. De va ganska varmt inomhus me vinterjacka o ylletröja o grejs på så ja hade tagi av mig jackan o tröjan så ja int sku dö o så hade ja såklart int båda skorna heller för de brukar vara svårt att pröva skor om man har sina egna skor på... oftast... Nåja, så kom de fram en man o fråga av mig (han prata alltå finska men ja orkar int skriva på finska nu :D ) har ni sportstrumpor här? Så ja svara då att ja nog int jobbar här men ja såg strumporna från den platsen ja stod på så ja visa då att dom finns en bit ditåt... Han bad så hemskt mycke om ursäkt o gick iväg. Typ två minuter senare kom han igen ti mig o visa sina strumpor som han just hade köpt o sa att jo tack tack så mycke för tipset att han fick de han sökte... hihi hihi hihi... (O ja tänkte bara uj, stick härifrån gubbe, för han va typ 40 år gammal...) Nå så börja han ju då förklara att han jobbar i Österrike men allti då han e ledig kommer han ti Åbo för hans mamma jobbar här o Åbo e nog så kiva o juu juu joo bla bla bla... O så fråga han en sak så att ja blev alldeles paff! No, miten on sillee muuten? Mikä on sun yleistilanne? O ja ba... öö.. mikä... Va *** e yleistilanne o va svarar man då en gubbe som man aldri förr har sett o som ser ut att vara lite efterbliven o 40 år gammal frågar nå sånt?... Joo, jag som allti har vari lite för snäll än va som e bra för mig svara nu sen på hans nästa fråga alltså om ja går i skolan att jo ja går i gymnasie.. Nå gissa om int han sen fråga nå vilket? O ja svarar då att nå de enda svenskspråkiga här i Åbo Kattan... O så fråga han då om de ligger vid gamla stortorget där längs med ån... O jo de gör de ju... (O så tänkte ja för mig själv att då ja sen ska gå hem från skolan nästa dag så väntar han säkert utanför skolan på mig, usch, hemska tanke...) MEN de räckte ju då int me frågorna för hans del utan han fortsatte (efter att ha stått o stirrat på mig i typ 2 minuter då ja stod tyst o hoppades på att han sku fatta min vink o gå iväg, men förgäves...) O så fråga han om ja kan tyska o ja min idiot berätta ju då att ja har vari i Tyskland som utbyteselev så då fick han ju mer o fråga o han fråga var ja va o om ja reste runt mycke i Tyskland o om ja tyckte om de o allt världens stuff... O ja svara bara att jo nä jo nä mm jo nä mm nja jo nä... O hoppades på att han bara sku sticka men nej... O så diskutera vi då att jo de e ju ganska lätt me tyska om man kan svenska för de låter ju ganska lika o många ord e samma o man kan gissa sig fram till va de betyder o jada jada jada... O så stod ja då o försökte se jätteviktig o upptagen ut o leta bland skorna för att han sku gå iväg... Men gissa om han gjorde de? Nej de gjorde han ju förstås int, utan han stod igen o stirra på mig några minuter o ja ville bara försvinna i tomma intet, men de gick int hur ja än försökte koncentrera mig på att bli osynlig... (Måst väl öva mer antar ja...) Nå så äntligen såg han ut att kanske vara på väg bort, men först fråga han om vi kanske sku kunna brevväxla för de sku ju vara trevlit o höras o så... (NOT!!!) De va då minst andra gången som ja int hitta på någo att säga innan ja sen fick ur mig att ja nog int hinner för ja har så mycke i skolan o allt möjlit annat att göra. Men han gav sig int utan sa bara att men du kan ju skicka sen då du hinner att bara någo kuulumisia (alltså hur ja mår eller någo) för de sku va trevlit att höra från dig... O ja tänkte bara att uj snuskgubbe gå dit pepparn växer eller nån annanstans där ja int behöver se ditt äckliga smile o höra ditt ehe ehe ehe.... Men han gav ju int upp här heller utan sa att vi kan ju skicka mail då bara då ja hinner nån gång så att han kan höra hur de e me mig... O ja sa bara att nä ja tror int ja vill! O så äntligen efter att ja sagt de några gånger o ba juu ei kiitos ei kiitos ei kiitos så fatta han (kanske) att ja int vill o börja gå lite längre bort. Men först så tacka han o sa att de va så trevlit att prata me mig o han tyckte att de sku ha vari så trevlit att höra någo från mig för ja har en så "aurinkoinen persoona" att ja e så glad o ser så trevli ut o har ett så vackert leende o skratt... o de enda ja tänkte då va att jo GÅ NU!! o så äntligen gick han fortfarande tackande o for upp me rulltrappan... suck...
Och va lär man sig av detta? Ja borde lära mig att göra som mamma lärde mig då ja va liten; Man ska int prata me såna som man int känner... Eller kanske att ja int allti borde vara så snäll... Ibland sku de vara bäst att bara hålla munnen stängd!
Så nu ska ja göra de!
Puss på er o kom ihåg va mamma o Emma lärde er att int prata me främlingar!
