Fortsättning till den komiska händelsen kom idag, o de va int så komiskt mer.. :/

Om du int har läst mitt förra inlägg så råder ja dig att göra de först, för då fattar du mer nu... :) Märkte att ja int har skrivi på länge o nu då detta då hände MÅST ja ju skriva! Kan ju nog berätta först att Luciatiden va alldeles ljuvlig o ja hade i alla fall superdupermegagigarolit tillsammans me alla i gruppen o ja hoppas att de andra oxå hade lika rolit :) Efter luciaveckan fanns de i Hansakvarteret i Åbo ett ställe där man kunde testa på någo nytt spel.. öö.. va va de nu då.. Lips ti xbox va de väl kanske? :D Alltså ett karaokespel där man tävlar mot en annan o ska göra nå rörelser o grejor. Före lucia sku ja säkert aldri ha gått upp dit på scenen o sjungi framför alla dom där människorna, men nu kändes de som att, äsch, de e väl inge skillnad om några hundra människor till hör mig sjunga efter att ja har sjungi solo framför en (över)fullsatt Åbo Domkyrka :D Så ja o Snadra (o jo hon heter sNadra för mig, inget skrivfel ;) )
klev upp på scen o sjöng för fulla muggar :) Kul kul kul (:

Nåja till dagens händelse nu då. Då moddatimmen börja kom min lärare o gav ett brev ti mig som hade kommit till skolan. Jippii, kul me post tänkte ja, för va e väl bättre än att få ett "riktigt" brev me snigelposten för de händer så sällan. Ja undra vem som månne hade skicka via skolan o på tyska för de sto på kuvertet An Emma... o så avsändare M. någo konstit efternamn som ja int kommer ihåg o int vill komma ihåg. Nå ja fundera att kanske de e från någo utbytesmänniskor men varför från Österrike? hmm... inga klockor börja ringa... Förrän ja öppna brevet och de första som stirra mot mig va den där äckliga gubbens ansikte på ett foto!! Ja ville bara spy o skrika (vilke ja säkert oxå gjorde ganska så mycket (förlåt för de läraren, ja e lessen) o ja tror int att de va så hemskt trevliga saker ja skrek utan ganska fult o ingen fatta ju va de handla om...) Nå han hade skickat ett två sidor långt brev plus ett kort plus ett foto som han oxå hade skrivi på... Ja fattar nu int rikit varifrån han har fått mitt namn eller någo, för ja sa int ens mitt förnamn åt honom då ja stod o mumla svar ti honom då han prata me mig... Sen kom vi fram me mina kompisar att han har säkert sett mig i tidningen då vid lucia o känt igen mig o sen kommi ihåg vilken skola ja går i o skickat breve dit... Usch... ja ryser ännu då ja tänker på allt... :S Han hade skrivi massor om var han jobbar o va han gör o hur han har de o va han har gjort o så berätta han att han tyckte att de va nog såå trevlit då vi träffades där på intersport o ja va nog sååå trevli o de va såå kul o prata me mig... yäk... o så kom han ihåg att ja hade prova ett par så fina skor o dom va så kul färg o de va kul att ja våga ha så färggranna saker o han hoppades VERKLIGEN att ja köpte dom för de va bara så coolt... o ironiskt nog så hade ja dom skorna på mig ida... yäk... o så berätta han nu ännu någo som ja int kommer ihåg o ja vill int tänka mer på de... yäk... nå nu e de bara att låta bli o göra någo så hoppas man på att han int skickar nå mer ti mig... som tur har han ju int min hemadress eller telefonnummer men int e de helt kiva o tänka på hur han har forska om mig o skicka brev ti skolan för att få tag på mig... yäk... :S

Nu ska ja sluta tänka på de o iställe tänka på glada saker o hur underbara vänner ja har som va så snälla mot mig ida då dehär hände o tack oxå ti läraren som sen orka lyssna, fast hon förstod nog int så mycke då ja förklara helt råddit om allt som hade hänt o hur ja hade träffa honom osv... Du e nog guld värd för att du försökte i alla fall :)