Jag kom just hem från läkare som titta på mina röntgenbilder av mitt knä. Jag sträckte alltså mitt knä på nå konstit sätt här för typ 2 veckor sen o va på magnetröntgen för en vecka sen. Diagnos: Inre ledbandet sträckt, men inte av så om jag MÅST springa ska ja nu använda knästöd me metall o tarraband o grejs... Borde man skaffa ett nytt då? Suck... Samtidigt då jag sedan visade en extra knöl som ja har i mitt knä kom han fram till att de e ett ben som int syns alls lika mycke på andra sidan för att mitt vänstra ben e längre än de högra! Okej de finns många som har så, men konstigt att ingen har märkt de tidigare tycker ja! Nå, men nu vet ja i alla fall varför ja får ont i ryggen om ja står länge o så, så de e väl bra då! :) Mitt vänstra ben e dessutom böjt typ utåt från knäet neråt så ja e egentligen helt sned. Konstigt...
Nu e de exakt en vecka tills ja far iväg ti Tyskland för att träffa min "familj" o alla mina kompisar o en vecka o några dagar tills ja far vidare från Tyskland till Frankrike för att vara au pair där en månad. KUL! (: Men ja e nog jättejättenervös också för ja har int läst franska så länge så ja e rädd att ja ska tappa bort mig typ innan ja ens har hittat hem till familjen ja ska bo hos eller att ja går ut på en promenad o sen int hittar tibaka... Hjälp... Nä, men nog ska de väl gå bra, bara man kommer iväg så kanske den värsta resfebern släpper också ska vi väl hoppas :P
Förra veckan va ja som hjälpledare (hjälpis) på skribaläger o tyckte i början att usch, va e dehär för människor för att sen i slute vara helt kär i dem alla (int på de sätte kärkär!! utan ja tycker bara att alla små skribanditer va så söta så o ville int släppa hem dom rikit ännu :) ) Ja tycker alltid de e så att just då någo e som bäst så tar de slut. Bara PANG! De va nog lite sorligt sen i alla fall att lämna dem... Skriba får mig att alltid att börja fundera på massor konstiga saker o ja vet int varifrån de börja men vi börja nu diskutera allt möjlit om döden o begravningar o saker. Skrämmande... Vi börja typ planera våra egna begravningar o de ska man int göra då man e 19!! Ja hade i alla fall inte tänkt dö rikit ännu. Sådeså! Så lätt blir ni int av me mig! :)
De här sku bli ett kort inlägg, för ja märkte att alltid när ja skriver blir de såna här mega-bauta-giga-super-über-långa texter som int ens ja själv orkar läsa, så ja undrar int om int du kära läsare heller orkar! De e helt okej! Så nu ska ja ta o sluta o iställe göra lite mat åt mig före mamma kommer hem o SHIT! hänga upp tvätten som ja lova hänga upp på morgonen! Snacka om guldfiskminnet...
Så ha de så bra människor o kanske ja hinner skriva lite ännu innan ja försvinner iväg ut i Europa! Puss o kram o sköt om er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar